Hela debattartikeln är en kavalkad av motsägelser som vartannat säger att män och kvinnor är lika för att sedan motsäga det med att kvinnor bör få företräde. Annika menar att det idag pågår ett resursslöseri av outnyttjade kvinnor utanför bolagsstyrelserna. Detta måste, tycker hon ändras på - allt för att samhället ska bli mer jämlikt.
Personligen tycker jag att vi alla är människor. Vi må ha olika kön och intressen, men till sist så handlar det om individer. Varje individ förtjänas att bedömas för den han/hon är, inte dennes kön.
Inga ideologer särskiljer människor så mycket som genusfascisterna som bestämt delar upp oss efter kön.
Som liberal tycker jag givetvis att alla ska ha samma möjligheter och rättigheter att söka sig till alla samhällets positioner, men jag motsätter mig statens lagar och byråkrati för att tvinga dem dit. Människor ska själva vara drivande till de positioner de förtjänar. Allt annat är resursslöseri.
Med det menar jag alltså att diskriminering oavsett typ (kön, etnisitet, sexuell läggning etc) alltid bör undvikas och fördömmas, men jag vill inte lagstifta om det.
Jag tycker det är fel att dela in människor efter kön, men erkänner en generell skillnad mellan kvinnor och män.
Som Annika påpekar så vill inte ens kvinnor vara chefer.
Kanske är det här man borde börja fundera istället. Varför vill inte kvinnor vara chefer i samma utsträckning som män? Om de nu har en kompetens som är outnyttjad, varför har inget innovativt företag utnyttjat denna bortslösade resurs? Hur hamnar man i en styrelse? Hur ser det ut i företag startade av kvinnor?"Nästan varannan ung kvinna i Sverige vill inte bli chef, vare sig nu eller i framtiden."
Att förvänta sig en 50% köns-fördelning i bolagsstyrelserna när kvinnor som generell grupp inte studerar tekniska ämnen i samma grad som män är konstigt. Rent logiskt borde kvinnor utgöra ungefär lika stor grupp i bolagsstyrelser som de gjorde på högskolorna inom respektive ämnesområde. Tillägg för 40 år sedan.
Men det kan också finnas andra generella faktorer hos kvinnor som får dem att undvika arbetslivets toppskikt:
"Dessutom drar kvinnor som är chefer ett tyngre lass vid sidan av arbetet än män. De tar ut mer och längre föräldraledighet, och stannar i högre grad hemma när barnen är sjuka."Om vi nu utgår ifrån att kvinnor och män är exakt lika. Borde då inte en person som jobbat 10 av 10 år ha en högre lön än en som jobbat 7 av 10 år på en arbetsplats?
Hon konstaterar vidare att mycket kan göras i företaget:
"Villkoren i chefsrollen behöver bättre stämma överens med människors attityder och värderingar, lönerna måste sättas individuellt efter prestation"
Vad menar hon? Menar hon att detta inte görs idag, eller menar hon att människan i det här fallet är kvinna? I sådana fall menar hon att företag aktivt ska diskriminera manliga egenskaper till förmån för kvinnliga.
I min mening är detta något som till 100% är upp till företaget. Jag kan på en personlig nivå misstänka att det kan finnas kvinnliga egenskaper (som även män kan ha), likaså manliga egenskaper (som kan kvinnor kan ha) som är mer fördelaktiga i ett företag, men skulle aldrig drömma om att som politiker bestämma detta.
Något som Annika givetvis inte håller med om:
Men det räcker inte. Det behövs också politik.Det behövs aldrig politik.
