Goal Oriented Design

Om man ser världens alla problem som ett stort träd så är vi allra oftast ute i lövverket och reglerar. Sällan går vi till roten och försöker identifiera grundproblemet. Reglering ute i lövverket tar exponentielt mer resurser från samhället i takt med att trädet växer och får fler löv.

Rubriker från Schibsted:

Vi gör omtag i familjepolitiken - om mer bidrag till barnfamiljer
Drogade bilförare måste kunna stoppas - om fler kontroller och befogenheter för polisen
Fokus borde vara på flickorna - om subventioner för HPV-vaccin för att hindra cancer

Debatten handlar ofta om huruvida polisen ska få göra si eller så, att staten måste aggera, avdrag eller bidrag. Aldrig tycks någon så kallad politiker/debattör fundera över vad som är målbilden. Ständigt fastnar dem i dessa inkonsekvenslimbo, där de löser småproblem ute i lövverket.

Jag fick en gång lära mig om något som kallas "Goal Oriented Design" (G.O.D). Detta begrepp handlade om att man skulle försöka identifiera och lösa det egentliga problemet istället lösa ett mellanproblem. Man skulle fokusera på målet för hela processen snarare än det lilla problem man för stunden eventuellt försökte lösa.

Exempel (riktigt)
En avdelning på ett företag måste bygga ett dataprogram för att skapa en kundrapport i A5-format som passar i de nya mindre företagskuverten.

G.O.D problem:
Göra information tillgänglig till kunden.

G.O.D Lösning:
Företaget lägger i stället resursen på att ge kunden tillgång till källdata via en webbsida.

Inte i någon av ovan artiklar reflekteras över det egentliga problemet är. Samtliga debattörer har fokuserat på det lilla problemet. De vill med ytterligare komplexitet och resurser utöka statens makt/regelverk för att lappa ihop och lösa ett problem i lövverket.

Angående HPV-vaccinet:
Alla har råd att betala vaccinet själva (1500 kr). Jag vill personligen träffa den föräldern som inte har råd att ge detta till sina barn. Med G.O.D borde föräldrar snarare fokusera på om HPV verkligen ger cancer eller ej, samt identifiera eventuella biverkningar med alternativa vaccin.

Drogpåverkade förare:
Om det kontrakt man ingått i för att köra bil på allmänna vägar (körkortet) bryts med en dödlig/skadande olycka som utgång torde straffet vara likställt med mord/misshandel. Problemet ligger därmed snarare i åtgärder för att förhindra återfall bland dessa förbrytare. Livstids fängelse är ett sätt. Vård och avgiftning är ett annat.

Barnbidrag:
Om Kd hade varit liberalt på riktigt så hade naturligtvis alla former av bidrag avskaffats. Kom ihåg att bidrag till den ene är en stöld för någon annan. Med mindre skatt på arbete så hade vi föräldrar kunnat vara hemma med våra egna barn på egen bekostnad istället för att ha dem på dagis, eller vara i beroenden av bidrag.

Varje felutnyttjad samhällsresurs är en resurs mindre någon annanstans, kanske där den hade behövts.

Frihet?

Idag deklarerade Fredrik Reinfeldt att man i den kommande ekonomiska svåra tid vi har framför oss inte behöver vara orolig. Med skattelättnader för restaurangägare och barnfamiljer i överbelånade Vasastadslägenheter kommer dessa grupper inte märka av den lågkonjunktur som vi har framför oss. Vi kan helt köra på som vanligt, så länge nu oljan finns kvar.

Han belyser dock att Sverige ska vara försiktig med "ofinansierade" åtgärder. Ändå så ser han att minst 40% av varje arbetande svensk inkomst behövs även kommande år, för att stimulera den komplexa cancersvulst till byråkraticirkus som växt fram under de senaste 50 åren.

Vem vet, snart kanske pengarna behövs för att rädda våra inhemska banker från hänsynslös utlåning till bostäder eller spekulationer i den allt mer komplexa derivathandeln. Vi har ju sett hur banker räddats i andra länder, samt vi gjorde det ju på 90-talet.

"Den i skuld är icke fri" sa Göran Persson en gång. Aldrig har den privata skuldsättningen varit större i Sverige.

"Stor är friheten" fyller Reinfeldt i.

Vi utan egen skuld har redan slutat lyssna.