tisdag 7 maj 2013

Luggklippta Arga Kvinnor

I Svd skriver Annika Elias om hur kvinnor ska inkvoteras till bolagsstyrelser. Inte för att de vill utan för det ska vara jämställt.

Hela debattartikeln är en kavalkad av motsägelser som vartannat säger att män och kvinnor är lika för att sedan motsäga det med att kvinnor bör få företräde. Annika menar att det idag pågår ett resursslöseri av outnyttjade kvinnor utanför bolagsstyrelserna. Detta måste, tycker hon ändras på - allt för att samhället ska bli mer jämlikt.

Personligen tycker jag att vi alla är människor. Vi må ha olika kön och intressen, men till sist så handlar det om individer. Varje individ förtjänas att bedömas för den han/hon är, inte dennes kön.

Inga ideologer särskiljer människor så mycket som genusfascisterna som bestämt delar upp oss efter kön.

Som liberal tycker jag givetvis att alla ska ha samma möjligheter och rättigheter att söka sig till alla samhällets positioner, men jag motsätter mig statens lagar och byråkrati för att tvinga dem dit. Människor ska själva vara drivande till de positioner de förtjänar. Allt annat är resursslöseri.
Med det menar jag alltså att diskriminering oavsett typ (kön, etnisitet, sexuell läggning etc) alltid bör undvikas och fördömmas, men jag vill inte lagstifta om det.

Jag tycker det är fel att dela in människor efter kön, men erkänner en generell skillnad mellan kvinnor och män.

Som Annika påpekar så vill inte ens kvinnor vara chefer.
"Nästan varannan ung kvinna i Sverige vill inte bli chef, vare sig nu eller i framtiden."
Kanske är det här man borde börja fundera istället. Varför vill inte kvinnor vara chefer i samma utsträckning som män? Om de nu har en kompetens som är outnyttjad, varför har inget innovativt företag utnyttjat denna bortslösade resurs? Hur hamnar man i en styrelse? Hur ser det ut i företag startade av kvinnor?

Att förvänta sig en 50% köns-fördelning i bolagsstyrelserna när kvinnor som generell grupp inte studerar tekniska ämnen i samma grad som män är konstigt. Rent logiskt borde kvinnor utgöra ungefär lika stor grupp i bolagsstyrelser som de gjorde på högskolorna inom respektive ämnesområde. Tillägg för 40 år sedan.

Men det kan också finnas andra generella faktorer hos kvinnor som får dem att undvika arbetslivets toppskikt:
"Dessutom drar kvinnor som är chefer ett tyngre lass vid sidan av arbetet än män. De tar ut mer och längre föräldraledighet, och stannar i högre grad hemma när barnen är sjuka."
Om vi nu utgår ifrån att kvinnor och män är exakt lika. Borde då inte en person som jobbat 10 av 10 år ha en högre lön än en som jobbat 7 av 10 år på en arbetsplats?

Hon konstaterar vidare att mycket kan göras i företaget:
"Villkoren i chefsrollen behöver bättre stämma överens med människors attityder och värderingar, lönerna måste sättas individuellt efter prestation"

Vad menar hon? Menar hon att detta inte görs idag, eller menar hon att människan i det här fallet är kvinna? I sådana fall menar hon att företag aktivt ska diskriminera manliga egenskaper till förmån för kvinnliga.

I min mening är detta något som till 100% är upp till företaget. Jag kan på en personlig nivå misstänka att det kan finnas kvinnliga egenskaper (som även män kan ha), likaså manliga egenskaper (som kan kvinnor kan ha) som är mer fördelaktiga i ett företag, men skulle aldrig drömma om att som politiker bestämma detta.
Något som Annika givetvis inte håller med om:

Men det räcker inte. Det behövs också politik.
 Det behövs aldrig politik.

lördag 11 februari 2012

Avskaffa Upphovsrättslagen

Upphovsrättslagen eller "lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk" som den hette förr har länge varit något jag ifrågasatt starkt. Varför finns den?

Vilken dum fråga, tänker nog många utan att tänka. Vi har alla accepterat upphovsrättslagen då den alltid funnits där, men Upphovsrättslagen är egentligen ingen gammal lag. Den är bara ca 120 år med sitt ursprung i Bernkonventionen. Det var Victor Hugo som inspirerats (kan man tänka) av patentlagarna från 1600-talet. Förmodligen var han väl förbannad på att alla hans böcker bara kunde kopieras och spridas hur som helst utan någon sorts ersättning till honom. Det tycker jag absolut man får tycka. Däremot håller jag inte med om att man ska få ändra hela grundlagen för att få igenom sin affärside.

Jag tycker tvåpartsavtal är rättvist, men kan man verkligen ingå ett tvåpartsavtal där man förbjuder den andra parten att inspireras av verket? En kopia må vara en 100% inspiration, men en ny upplaga inspirerad av den förra är ju inte en ren kopia, dessvärre så kommer den bli fälld av lagen. Upphovsrättslagen (och likaså Patentlagen) skriver alltså ett tvåpartsavtal där motparten representerar alla människor i hela världen. Hur kan detta anses vara rätt? Faktum är att till och med en gatuartist måste betala STIM-pengar trots att denne gatuartist garanterat inte har skrivit på något tvåpartsavtal.

Upphovsrättslagen är likt Patentlagen (mer om detta någon annan gång) enligt mig endast ett sätt att låta en otillräcklig/ohållbar affärsmodell leva kvar med hjälp av lagstiftning. Denna lagstiftning måste dessutom bli hårdare och mer komplicerad allteftersom nya metoder möjliggör "inspiration" av obetalda verk.

Hur ska musiker och konstnärer få betalt då? 

Det korta svaret är - genom att hitta nya affärsmodeller som inte bygger på förbud mot kopiering. Ett bra exempel på detta är att sprida sin musik via enkla streamingtjänster (läs Spotify, Grooveshark, last.fm mfl) som helt enkelt utkonkurrerar traditionell piratkopiering i sin enkelhet och flexibilitet.

Men nya artister, som inte får finnas på Spotify då?

Precis som för alla så krävs ofta en obetald insats innan skörd, och här menar jag att ett bra exempel är att sprida sina alster fritt för att på så sätt få uppmärksamhet och spelningar.

Om man börjar tänka i dessa banor ser man att Upphovsrättslagen knappt skulle behövas. Lägg ansvaret på marknaden istället. Låt marknaden hitta nya affärsmodeller med musik/film prenumerationer licenser enkelheten är något man vill betala för. Förmodligen skulle helt oväntade affärsmodeller uppfinnas och i visst fall skulle utfallet vara likt samhället idag, med skillnaden färre lagar och ett friare samhälle.

fredag 30 september 2011

Goal Oriented Design

Om man ser världens alla problem som ett stort träd så är vi allra oftast ute i lövverket och reglerar. Sällan går vi till roten och försöker identifiera grundproblemet. Reglering ute i lövverket tar exponentielt mer resurser från samhället i takt med att trädet växer och får fler löv.

Rubriker från Schibsted:

Vi gör omtag i familjepolitiken - om mer bidrag till barnfamiljer
Drogade bilförare måste kunna stoppas - om fler kontroller och befogenheter för polisen
Fokus borde vara på flickorna - om subventioner för HPV-vaccin för att hindra cancer

Debatten handlar ofta om huruvida polisen ska få göra si eller så, att staten måste aggera, avdrag eller bidrag. Aldrig tycks någon så kallad politiker/debattör fundera över vad som är målbilden. Ständigt fastnar dem i dessa inkonsekvenslimbo, där de löser småproblem ute i lövverket.

Jag fick en gång lära mig om något som kallas "Goal Oriented Design" (G.O.D). Detta begrepp handlade om att man skulle försöka identifiera och lösa det egentliga problemet istället lösa ett mellanproblem. Man skulle fokusera på målet för hela processen snarare än det lilla problem man för stunden eventuellt försökte lösa.

Exempel (riktigt)
En avdelning på ett företag måste bygga ett dataprogram för att skapa en kundrapport i A5-format som passar i de nya mindre företagskuverten.

G.O.D problem:
Göra information tillgänglig till kunden.

G.O.D Lösning:
Företaget lägger i stället resursen på att ge kunden tillgång till källdata via en webbsida.

Inte i någon av ovan artiklar reflekteras över det egentliga problemet är. Samtliga debattörer har fokuserat på det lilla problemet. De vill med ytterligare komplexitet och resurser utöka statens makt/regelverk för att lappa ihop och lösa ett problem i lövverket.

Angående HPV-vaccinet:
Alla har råd att betala vaccinet själva (1500 kr). Jag vill personligen träffa den föräldern som inte har råd att ge detta till sina barn. Med G.O.D borde föräldrar snarare fokusera på om HPV verkligen ger cancer eller ej, samt identifiera eventuella biverkningar med alternativa vaccin.

Drogpåverkade förare:
Om det kontrakt man ingått i för att köra bil på allmänna vägar (körkortet) bryts med en dödlig/skadande olycka som utgång torde straffet vara likställt med mord/misshandel. Problemet ligger därmed snarare i åtgärder för att förhindra återfall bland dessa förbrytare. Livstids fängelse är ett sätt. Vård och avgiftning är ett annat.

Barnbidrag:
Om Kd hade varit liberalt på riktigt så hade naturligtvis alla former av bidrag avskaffats. Kom ihåg att bidrag till den ene är en stöld för någon annan. Med mindre skatt på arbete så hade vi föräldrar kunnat vara hemma med våra egna barn på egen bekostnad istället för att ha dem på dagis, eller vara i beroenden av bidrag.

Varje felutnyttjad samhällsresurs är en resurs mindre någon annanstans, kanske där den hade behövts.

torsdag 15 september 2011

Frihet?

Idag deklarerade Fredrik Reinfeldt att man i den kommande ekonomiska svåra tid vi har framför oss inte behöver vara orolig. Med skattelättnader för restaurangägare och barnfamiljer i överbelånade Vasastadslägenheter kommer dessa grupper inte märka av den lågkonjunktur som vi har framför oss. Vi kan helt köra på som vanligt, så länge nu oljan finns kvar.

Han belyser dock att Sverige ska vara försiktig med "ofinansierade" åtgärder. Ändå så ser han att minst 40% av varje arbetande svensk inkomst behövs även kommande år, för att stimulera den komplexa cancersvulst till byråkraticirkus som växt fram under de senaste 50 åren.

Vem vet, snart kanske pengarna behövs för att rädda våra inhemska banker från hänsynslös utlåning till bostäder eller spekulationer i den allt mer komplexa derivathandeln. Vi har ju sett hur banker räddats i andra länder, samt vi gjorde det ju på 90-talet.

"Den i skuld är icke fri" sa Göran Persson en gång. Aldrig har den privata skuldsättningen varit större i Sverige.

"Stor är friheten" fyller Reinfeldt i.

Vi utan egen skuld har redan slutat lyssna.